Kapten John Emil Olsson
och
Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum
Studera fartygsmodeller som kapten John Emil Olsson byggt >
Den som på 1940-talet besökte skepparsamhället Fiskebäckskil på Skaftö i mellersta Bohuslän kunde mötas av denna upplysande skylt. I det lilla museet, inrymt i hemmet på Kvarnberget ovanför gamla ångbåtsbryggan, trängdes omkring 150 båtmodeller, från fullriggare och ångfartyg till små enkla bohusekor förvarade i montrar, på hyllor och i skåp. De flesta modeller var tillverkade av museets innehavare, John Emil Olsson (1880-1950). En del var byggda direkt ur minnet, men ibland med hjälp av ritningar eller fotografier. Modellerna kunde förknippas med någon historia eller speciella minnen från ett långt sjömansliv. Alla de fartyg som han själv seglat fanns representerade. De hade blivit till ett slags illustrerade memoarer i trä.
Modellerna är ofta detaljerade. I en artikel i Bohus-Posten från 1940-talet berättar han att en stor modell i regel krävde 1200 till 1500 arbetstimmar att göra. Skeppsinventarier, nautiska instrument, målningar och andra minnessaker som han samlat ihop under livet fanns också att studera.
När kapten John Emil Olsson (1880-1950) öppnade Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum 1943 hade han en nästan 50-årig yrkesbana till sjöss bakom sig. I tre decennier var han anställd ombord på Bohuslänska Kustens båtar och hade blivit en välbekant profil som kände kustens farvatten. Han var en särpräglad person och många är historierna som berättades om honom. I lokalpressens dödsruna beskrivs han som en av Fiskebäckskils sjömansaristokrater.
Kapten Olsson vid modellbyggarbordet iförd sin vita kaptensmössa,
omgiven av flera av de fartygsmodeller som skänktes till Uddevalla museum.
Oljemålning på pannå, signerad Signe K -45 (1945).
UM5900
Lokalhistorikern och Skaftökännaren Erik Sundström berättar:
”Jag minns hur jag någon gång kring mitten av 1940-talet hörsammade en affisch uppsatt på en telefonstolpe i Fiskebäckskil och tog mig upp för Kvarnberget till den veranda där det s k sjöfartsmuseet var inrymt. Barn 25 öre hade det stått på affischen och en svettblank tolvskilling höll jag också fram i näven när Ellen öppnade dörren. Hon försvann ett ögonblick och kom tillbaka med frågan: Hure månge ä I?
Jag fick lov att tillstå att jag var ensam. Kapten Olsson tog sig ändå tid att detaljrikt och med barntillvänd pedagogik ge mig en första inblick i Kilens sjöfartsnärings ärofyllda förflutna. Det var sociala och ekonomiska sidor av historien som stannade i mitt minne. Jag kan inte erinra mig att han med ett ord berörde något av de många nautiska och marina kuriosaföremål som belamrade verandans/museets väggar. Sedan den dagen omfattar jag bohussonen med viss respekt, trots de stundom nedlåtande omdömen man kan får höra om honom.”
Kustsamhället Fiskebäckskil 1945.
UMFA53810:18
Föddes i Fiskebäckskil
John Emil Olsson, med tilltalsnamnet John, föddes i skepparsamhället Fiskebäckskil. Han var son till Efraim Olsson, av gammal skaftösläkt, och Emelia Johansdotter från Rågårdsvik, båda födda 1850. John var andra barnet i en syskonskara om sex.
Emelia Johansdotter (1850–1933) född i Rågårdsvik.
Familjen bodde i hus 76 i Fiskebäckskil.
Foto ur Bohussonens tankar.
Familjen drev en snickerirörelse. Här fick John Emil tidigt undervisning av sin far byggmästaren. Två av hans bröder blev också byggmästare och drev tillsammans en byggnadsfirma. Efraim och sönerna har byggt flera av husen i Fiskebäckskil och gjorde bl a utbyggnaden av Fiskebäckskils kyrka 1913.
-Far min var ju snickare och jag hjälpte honom en del, berättar kapten Olsson i ett radioprogram 1945.
-Då gjorde jag också modellskepp. I slutet av 1800-talet någon gång började jag knoga med fullriggaren John Emil. Sen blev den undanställd på vinden, men så en dag hittade jag den och då måste jag börja igen. Jag kunde inte låta bli. Jag var förlorad och varenda ledig stund de sista åren har jag ägnat åt mina båtar.
Ur Fartygsslöjdare på Kilen inför reportage i radion med programtiteln Memoarer i trä, sänt den 21 juli 1945 kl. 7.30 em.
50 år till sjöss
Som så många andra ungdomar vid kusten drogs John Emil till sjön. I de noggrant förda och bevarade sjöfartsböckerna kan vi följa hans karriär år för år.
Som 16-åring mönstrar han säsongen 1896 som jungman på briggen Clinton hemmahörande Fiskebäckskil och får se Sveriges kust upp till Hudiksvall.
1898 seglar han på utrikes fart med briggen Ynez från Morlanda till England och Frankrike och året därpå som lättmatros med Clinton ”på resa från Göteborg – England och vidare”.
Sjöfartsbok för John Emil Olsson utfärdad av Uddevalla Sjömanshus en 9 maj 1896.
Sedan följer tjänstgöring år för år ombord på segelfatyg och ångskonerter som jungman, timmerman och matros. Seglingsäsongen varade i allmänhet från mars/april till september/oktober, ibland sträcker sig tjänstgöringen över hela året för destinationer i varmare länder.
Med briggen Ynez från Morlanda seglar han åter på England, Frankrike, Belgien och Norge. På skonerten Beata från Helsingborg gör han fyra resor från bornholmska Hasle - England via Norrland. Efter sex säsonger blir John Emil 1902 mönstrad som andre styrman på ångskonerten Alice från Göteborg för resor från engelska Boness till Arkangelsk i Ryssland, till hamnar i Norge och Medelhavet.
1903 avlägger han styrmansexamen vid navigationsskolan i Strömstad och sedan följer en period på segelfartyget Benj Krollén, en brigg från Fiskebäckskil.
Från 1906 och framåt är det ånga som framdriver fartygen. John Emil tjänstgör som andrestyrman på ångaren Harold från Göteborg och 1907 på ångskonerten s/s Hilding från Dunkerque till olika Medelhavshamnar. Seglingssäsongen 1908 avancerar han till förstestyrman för resa Grimsby i England till olika utrikes orter, fortsätter på ångfartyget Hougland från Göteborg 1909 och på ångfartyget Vikingen från Göteborg 1910.
Ångbåtsbryggan med ångaren Valborg, Fiskebäckskil 1913.
UMFA53263:4117
Efter sjökaptensexamen i Strömstad anställs John Emil Olsson på Bohuslänska kusten år 1913 för tjänstgöring i hemmavattnen. Ångfartygs AB Bohuslänska Kusten fraktade passagerare och gods i linjetrafik enligt tidtabell och gjorde skärgården tillgänglig för alla på ett enkelt och säkert sätt. Båtarna gick mellan Uddevalla, Marstrand och i en kustlinje utanför de stora öarna upp till Lysekil, Strömstad och Oslo. John Emil Olsson blir det uddevallabaserade rederiet trogen nästan oavbrutet fram till pensionen, som förstestyrman 1913–1930 på ångarna Robert Thorburn, Valborg och Kung Rane och som befälhavare på ångarna Viktor, Kung Rane, Byfjorden och Robert Thorburn en bit in på 1940-talet.
En släkting berättar:
Jag kan se farbror John framför mig som rundmagad och fryntlig
med blanka knappar i uniformen och med vit kaptensmössa.
Foto ur Bohussonens tankar.
”Som kapten på Byfjorden, var han med sitt rika kunnande högt värderad på de många turerna Uddevalla-Lysekil-Sotekanalen-Hunnebostrand. Han var alltid beredd att dela med sig av sitt vetande om alla platser i skärgården, som man passerar under färden. En bättre guide fick man leta efter. John Olsson var en kunnig navigatör, och en mer än vanligt kunnig matematiker.”
Utdrag från Familjenytt i tidningen Bohusläningen 1940.
Familjeliv
John Emil bildade familj tämligen sent i livet. 1914 gifte sig 24-åriga Ellen Larsson från Uddevalla med den då 34-årige förstestyrmannen Olsson. Paret fick inga barn men hade en liten älskad hund som hette ”Sipp”.
John Emil och Ellen bodde i hus nr 166 i kvarteret Skäddan vid Kvarnberget, ett hus som John Emil köpte 1910 på auktion efter sjökaptensänkan Josefina Hellman. Härifrån hade man en storlagen utsikt över Gullmaren och Lysekil.
Ellen levde mellan åren 1890-1955.
Ellen och John Emil Olsson firar silverbröllopsdag på kommandobryggan 1939.
Foto ur Bohussonens tankar.Modellbåtar som hobby
John Emil Olsson började redan som sexåring att bygga modeller, men det var först efter pensioneringen han fick tid att på allvar syssla med sin hobby. Man får anta att han hade betryggande markservice från hustrun Ellen med tanke på hur många timmar som kunde ägnas en modell.
Huvudnumret i museet var utan tvekan panoramat över fartyg i Fiskebäckskil år 1880. Också Bohuslänska kustens flotta år 1918 är en noggrann och kärleksfull redovisning av de ångfartyg som ingick i rederiets kusttrafik.
John Emil Olsson med några av sina modeller.
Tidningsbild.
I samband med en hobbyutställning på Uddevalla museum görs ett försök att beskriva modellbåtshobbyn som typiskt bohuslänsk:
"--- i många former finna hobbyisterna utlopp för sitt verksamhetsbegär och sin brinnande håg. Det får man belägg för på Bohus-Postens trevliga Hobbyutställning på Uddevalla museum. Men i Bohuslän tycks särskilt en hobby dominera, nämligen byggande av båtmodeller. Saken är förklarlig. Bohusläningarna ha havssaltet i blodet och kärleken till vattnen sitter i; gammal kärlek rostar som bekant aldrig. Att bygga modellbåtar är en hobby, som förutom sjömanssinne kräver noggrannhet och energi."
Artikeln understryker också vad en av Hobbyutställningens båtbyggare, kapten J E Olsson, Fiskebäckskil, berättade vid ett samtal med Bohus-Posten.
Skribenten frågar hur det kom sig att kapen Olsson började bygga modeller.
"Jag vill för kommande generationer Fiskebäckskilsbor visa de fartyg, som en gång trafikerat bohuslänska kusten och som nu försvinna. Fiskebäckskil var på 1860-talet femte plats i Sverige i fråga om antalet fartyg – observera att det var tal om antalet ej tonnage. Det var Fiskebäckskils storhetstid. Nu har samhället inte haft ett fartyg på 30 år. Det är för att erinra om Fiskebäckskils storhetstid som jag har börjat med min hobby".
Källa: Bohus-Posten, 1940-talet.
Ciceron med intresse för bygden
Kapten Olsson var alltså intresserad av bygdens historia. Han var drivande kraft bakom Fiskebäckskils fornstuga eller hembygdsmuseum, en timrad ryggåsstuga från slutet av 1600-talet och Fiskebäckskils äldsta hus och var även museets föreståndare. Fornstugan invigdes av John Emil Olsson 1945. Han var också medlem av Bohus gille.
Under en augustifärd med ångaren Robert Thorburn återger en tidningsman sina intryck av kapten Olsson:
”Den som vill ha närmare reda på de vatten, uddar och skär som båten passerar finner ombord på båten den perfekte ciceronen, kapten J. E. Olsson, sävlig sjöman med tuggbussen innanför läppen. I många, många år har han trafikerat kusten och kan den på sina fem fingrar. Hans kärlek till den bohuslänska skärgården, med tyngdpunkt på Fiskebäckskil, är höjd över allt tvivel. Som den konstnär han är – miniatyrbåtbyggare och diktare – är han en smula egocentriker med egen uppfattning om såväl det ena som det andra.”
Ångaren Robert Thorburn.
Noterat på kortet: På väg till Fiskebäckskil. Mansholmen med Rödberget.
UMFA53263:4357
Till berättelserna hör den från en fiskebäckskilspojke, född på 1930-talet, som berättat om sin barndoms turer med ångaren Valborg. Då skulle höjdpunkten på resan ha varit besöken på bryggan, varvid befälhavare Olsson demonstrerade sin färdighet att från ena sidan (troligen lovart) med sin tobaksfärgade loska pricka spottkoppen som stod längst ut på den motsatta bryggvingen.
Ångbåten Valborg vid Cederslunds brygga 1912. Foto: Karl Josefsson-Björk.
UMFA53201:1564
I bilden av kapten Olssons ingår att han var en kontroversiell person och att åsikterna om honom verkar ha gått isär i det lilla samhället. Hans politiska hemvist låg mycket till höger. Den allmänna uppfattningen var att han liksom många på västkusten var ”tyskvänlig”, en del av den allmänna tidsandan och vanligt bland ”skepparsocietén”.
Pegas på villovägar
John Emil Olsson gjorde sig känd för sin diktarådra och som versmakare och högtidstalare medverkade han ofta vid sammankomster av olika slag. År 1941 samlade han flera alster i Bohussonens tankar, en diktbok med titlar som Sommarkväll vid Gullmarsfjorden, Hållö, Hamneskären, Ett barnaminne, Första sjöresan, Nyår 1941, Räddningsbåten. I 121 högstämda, djupt kända och, får man nog säga, pekorala poem skildrar han sin hembygd, sjöfarten, familjen, tro och folktro och kärleken till landskapet Bohuslän. Boken möttes av välvillig kritik i pressen.
I förordet förklarar han: Vid mitt så gott som dagliga befarande av Bohusläns skärgård, som jag skådat från mitt hem och från bryggan av det skepp jag fört, har dessa mina tankar tillkommit och lockat mig att, på mitt sätt och utan anspråk, kläda dessa mina tankar i bunden form. De har diktats av kärleken till min hembygd, mitt älskade Bohuslän.
Kapten John Emil Olsson.
Tidningsbild 1940-tal.
Diktboken Bohussonens tankar utkom 1941.
Ur Bohussonens tankar
Samlingen skänks till Uddevalla museum
Några år före sin bortgång kom J E Olsson överens med Uddevalla museum om att skänka samlingen till museet. I en tidningsartikel förklarar han att Uddevalla museum är den bästa tänkbara platsen, och där vet han att hans dyrgripar får den rätta vården. Efter kapten Olssons bortgång 1950 höll hustrun Ellen museet öppet tills hon gick bort 1955.
1956 skänkte dödsbodelägarna hela samlingen bestående av föremål, arkivalier, böcker och fotografier till Uddevalla museum. I början av april gick transporten med lastbil och expressbyrå.
I årsberättelsen för 1956 läser vi:
Museet sjöfartavdelning har under 1956 avsevärts förstorats, därigenom att museet såsom gåva av dödsbodelägarna erhållit framlidne sjökaptenen John Emil Ohlssons, Fiskebäckskil, kända, såsom Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum exponerade, samling av båtmodeller m. m. Av denna samlings till ett 70-tal uppgående båtmodeller bildar 33 stycken en enhet ”Fiskebäckskils hamn i slutet av 1800-talet”, medan 16 stycken återger Bohuslänska Kustens Flotta år 1918. I samlingen, som räknar omkring 120 nummer, ingår bl. a. två sjömanskistor, ett nakterhus, två pinnkompasser, en pejlingsskiva, en sextant och tre oktanter.
Museivaktmäsare Evert Brander (med ryggen åt kameran)
och Elmer Lundqvist fick stuva museiföremålen med största försiktighet
inför transporten på de knaggliga skaftövägarna.
Bohusläningen 15 april 1956.
Samlingen förvaltas numera av Bohusläns museum och består av drygt hundratalet nummer varav 41 båtmodeller. En modell kan bestå av allt från ett enstaka skepp upp till 33 stycken, stora som små. Här finns också några skeppsporträtt, en samling sjökort, navigationsinstrument och maritima minnessaker, en del rena kuriositeter, bl a en skäddalogg som tillhört livbåten på uddevallabarken Adelaide, förlist utanför Madagaskar 1902. På flera av föremålen har kapten Olsson präntat en förklarande text med vita bokstäver. I det blandade arkivmaterialet kan man hitta handlingar rörande Fiskebäckskils sjöfartsmuseum och dess grundare, bl a sjöfartsböcker, skeppsdagböcker och fotografier. Här finns också korrespondens, räkenskaper och diverse handlingar kring Bohuslänska Kustens ångare Robert Thorburn och S/S Byfjorden, uddevallafartyget Petronella och skonaren Thor och kapten Olof J Larsson från Syltenäs, Orust. En tidstypisk klippbok ingår också i materialet där kapten Olsson noga klistrat in de tidningsurklipp som skildrar hans museum, familjenotiser, underrättelser om sjöfarten och aktuella lokala och internationella händelser som väckt hans intresse.
Gåvan från John Emil Olsson utgör stommen i Bohusläns museums maritima samlingar.
I famnen på expressbyråchef Elmer Lundqvist
startar barken Ellen sin sista resa – till Uddevalla museum.
Bohusläningen 15 april 1956.
Fartygsmodellen av barken Ellen ingår i utställningen Kustland på Bohusläns museum.
I John Emil Olssons klippbok ingår en nöjsam skildring av hur det kunde gå till när pojkar från Orust mönstrade på Kilens fartyg på 1880-talet, När Mandus tog hyra på e´ skuda i Kilen.
Tidningsklippets text är också en övning i bohuslänska. Författaren är okänd.
Studera fartygsmodeller som kapten John Emil Olsson byggt >
Ur Arkivbildare
Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum
John Emil Olsson
TIDNINGSKLIPP 1938 – 1950
Arkivnummer 114
Materialet från Fiskebäckskils sjöfartsmuseum ingår i Bohusläns museums samlingar under accessionsnummer
UM5807 - UM5926 (föremål)
UMA174, UMA176 -185, UMA187-189 och UMA387 (arkivmaterial)