Genom att se över en byggnad eller en samling föremål och upprätta en långsiktig plan för hur den ska skötas, kan man förebygga onödiga skador och bevara viktiga värden, säger papperskonservator Martin Ericson.

Han och hans kollegor har också den kunskap och kompetens som krävs för att kunna rycka ut vid plötsliga katastrofer, som brand, översvämning eller ras, för att rädda viktiga kulturvärden.

Som papperskonservator arbetar Martin framför allt med tre större materialgrupper: konst på papper, böcker och arkivalier. Åldern på föremålen varierar från gamla handskrivna dokument till modern konst.

Det traditionella hantverket består i att konservera, skydda och bevara, men konservatorns arbete ingår också i en större helhet, där frågor om användning, förvaring och risker diskuteras.

– Det räcker inte att du lägger ett vackert grafiskt blad i syrafri kartong och monterar det på rätt sätt, utan du måste se hela bilden kring föremålet, förklarar Martin. Hur förvaras det? Vad skall det användas till? Vad finns det för beredskap vid till exempel översvämning eller eldsvåda?

Genom att arbeta förebyggande och ta ett helhetsgrepp, kan man hindra onödiga skador.

– Vi är alla specialister och kan gå in och laga ett hål, eller en reva och göra en fin retusch,  men vi kan också hjälpa till att lägga upp en plan för långsiktig skötsel av en byggnad, eller en samling föremål.

Tillsammans med uppdragsgivaren diskuterar Martin och hans kollegor vad som är värt att bevara, vad som behöver konserveras och vad man kan göra för att undvika skador.

– Gamla träskulpturer som spricker när kyrkorna värms upp och luften blir torrare, är en typisk skadebild som kan förutses i en bevarandeplan, säger Martin.

Likaså ser man över larm, inbrottsskydd och att elektriska installationer och rör är dragna så att man minimerar risken för brand eller läckage som kan skada värdefulla föremål, och så vidare.

Vad som skall konserveras och inte, beror bland annat på hur saker och ting används och om de används, eller bara skall förvaras på bästa möjliga sätt, betonar Martin.

– Vad vi anser vara kulturhistoriskt intressant och värt att bevara, är närmast en filosofisk fråga och varierar under olika perioder, beroende på attityder, ekonomiska förhållanden och annat. Här kan Martin och hans kollegor hjälpa till vid en bedömning i varje enskilt fall.

Många kunder vill också ha hjälp att upprätta en katastrofplan, för att minimera skaderisker vid till exempel brand eller översvämning. Här gäller det att veta vem som gör vad när larmet går och att ha kontakt med en restvärdesledare som är knuten till räddningstjänsten och som rycker ut för att undvika sekundärskador, som kan uppkomma exempelvis när föremål blir fuktiga eller vattenskadade vid brandbekämpning.

I framtiden vill Martin och hans kollegor vara en resurs för restvärdesledarna, som snabbt kan få en specialist till platsen för rätt bedömning och snabba åtgärder, när det gäller föremål av kulturhistoriskt värde.

I SVK:s lokaler finns också goda möjligheter att ta hand om skadat material.

– Vi har gott om plats och personal. Inte minst har vi en vacuumfrystork, där vi kan ta hand om stora mängder vattendränkt material, vilket annars innebär ett enormt utrymmesproblem.

Som ett led i att bygga upp denna beredskap och för att få praktisk erfarenhet av en katastrofinsats, var Martin nyligen nere i Köln på uppdrag av den internationella frivilliga räddningsorganisationen Blue Shield. Där ingick han i en massiv räddningsinsats då Stadsarkivet kollapsat vid bygget av en tunnelbanestation.

– Katastrofplatsen var närmast att likna vid den efter en jordbävning, berättar han, eftersom det handlade om en hel byggnad med fem våningar och totalt tre mil arkivhyllor, som störtat ned i ett fyrtio meter djupt hål, fullt med vatten, jord och sten.

Som så ofta vid den här typen av katastrofer, handlade det om enorma mängder skadat och blött material. Ändå gick mycket att rädda, tack vare snabba insatser, god organisation och många hjälpande händer.

– Så är det med all katastrofräddning, även inom till exempel sjukvården, säger Martin: Man måste vara snabbt på plats och veta vad som måste göras!