Genom historien har skären och undervattensgrunden i inloppet mot Hakefjorden varit farliga för sjöfarten. För infarten mot Marstrand, för inomskärsleden mot Uddevalla och för trafiken utmed Bohuskusten låg dessa skär och grund som ett ständigt hot.

 

Tidigt väcktes ett förslag att uppföra en fyr för att markera skären. En ritning på ett fyrtorn helt i sten fanns redan år 1756. Men den stora fyrbyggarperioden kom inte förrän i mitten av 1800-talet. Sjöfartens och handelns allt större betydelse var den viktigaste förutsättningen för fyrbyggandet. Teknikutvecklingen och ingenjörskonsten gjorde det möjligt att bygga och placera fyrar utmed den svenska kusten.

 

Den örika Bohuskusten var ett svårnavigerat och hårt trafikerat farvatten. Behovet av fyrar var stort. Fyrar utmed Bohuskusten som kom till vid denna tid är Pater Noster, Måseskär, Hållö, Väderöbod och Nordkoster. Alla ligger i det yttre havsbandet. Pater Noster betyder Fader Vår. Kanske fick fyren sitt namn efter de böner de sjöfarande bad för att ta sig förbi de farliga skären. Det var svårt att uppföra en fyr på en liten klippö långt ute till havs. Både att transportera byggmaterialet och att genomföra själva bygget var riskabelt.