Den 1 september 2002 gick startskottet för konserveringen som utförs av Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé. Arbetsstyrkan består för närvarande av Sara Wranne, projektledare, och Eva Ernfridsson.

Den arkeologiska undersökningen skedde i nära samarbete med Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé. Konservatorer fanns med i fält och arbetade med att packa delarna inför transport till förvaringslokalen i Angered. Väl framme i de nya lokalerna packades delarna upp och lades i vattenbad i specialtillverkade bassänger för att inte torka. Delarna rengjordes från lera samt registrerades och dokumenterades. Rengöringen skedde med hjälp av tandborste och stora mängder vatten

I väntan på beslut om fortsatt konservering låg vrakdelarna i vatten i stora bassänger. Av hänsyn till arbetsmiljön under konserveringsarbetet och vid framtida hantering av vraket, har inga biocider tillsatts i bassängerna. Därför sker kontinuerlig tillväxt av mikroorganismer på vrakdelarna och i vattnet. Mikrobiell påväxt på träet kan hindra inträngning av konsolideringsmedel senare i processen. Arbetet består därför till en början av att rengöra delarna och bassängerna från mikrobiell påväxt. Dessutom har vi hjälp med detta av guldfiskarna Inger och Ola som gärna äter de organismer som växer i vattnet

Konservering
Konservering innebär att fördröja eller förebygga nedbrytning. Vrakdelarna är mycket sköra och ömtåliga, tiden under jord har lett till att trämaterialet har börjat brytas ner. Cellväggarna i trästrukturen är nu mycket tunna och hålls utspända av det tryck vattnet utgör på dem. Vid torkning kommer vattnet försvinna och cellväggarna kollapsa vilket leder till kraftig deformering och sprickbildning. Därför måste en konsolidant som stödjer cellväggarna tillföras innan torkning tar vid.

Den konserveringsmetod vi har valt att använda är konsolidering i Polyetylenglykol, PEG, samt frystorkning. Denna metod är väl beprövad och har använts i liknande projekt världen över. Vi har nära kontakt med arkeologer och konservatorer som har stor erfarenhet av liknande projekt i bland annat Danmark.

För att kunna bestämma rätt koncentration och molekylvikt av PEG görs först en beräkning av delarnas nedbrytningsgrad. Den räknas ut genom det nedbrutna materialets vatteninnehåll i förhållande till vatteninnehållet i en frisk bit av samma trädslag; ju större vatteninnehåll desto högre nedbrytningsgrad. Om nedbrytningsgraden är låg krävs en lägre koncentration av PEG. Om nedbrytningsgraden är mycket hög krävs en högre koncentration av PEG och en successiv ökning av koncentrationen och molekylvikten.

De tjockaste delarna (kölen och spanten) skall ligga längst tid i PEG, 9-15 månader. De tunnaste delarna, borden och mindre bitar, skall ligga kortare tid i PEG, ca 3-6 månader. Frystorkningstiden varierar också, de större och tjockare delarna kan behöva ligga i frystork i 6-12 månader. Därför påbörjas rengöring och dokumentation av de tjocka delarna först, så de kan komma i PEG så snart som möjligt.

De tunnare delarna skall ligga i PEG kortare tid och kan därför vänta något. De är däremot klara först och skall då frystorkas, frystorkningen av de tunnare delarna sker medan de tjocka timren fortfarande ligger i PEG. Då borden och de tunna delarna är klara har spanten legat färdigt i PEG och kan frystorkas. Sist är det kölens tur att frystorkas, den har då legat i PEG i över ett år.

Arbetet med den aktiva konserveringen beräknas ta ca tre år. Då skall delarna monteras och ställas ut. Då vidtar en ny fas av konserveringen: preventiv konservering. Preventiv konservering innebär kontroll av klimat och andra omgivande miljöfaktorer för att fördröja nedbrytningen av det utställda föremålet för att kunna bibehålla det i oförändrat skick.